Moderskapet ska stå på Jokkmokks marknad och sälja sina skapelser 1-4 februari, och nu har hon hyrt in mig som modell till en av sina alster. Är ni i trakterna så kan ni ju ta en sväng förbi och se mer..!

Alla har dom, vissa fler, andra färre. Jag känner en förtjusande herreman med en helt bedårande fobi för russin; han påstår att dom stirrar på honom. Det biologiska faderskapet har knappfobi, vilket innebär att han under hela sitt 60-åriga varande på jordens yta har sprättat bort samtliga knappar på skjortor och rockar och gått med bringan bar under alla årstider. Mindre bedårande. Torgskräck tvingar folk att stanna inomhus, hissfobi tvingar folk att ta trappor och höjdskräck tvingar folk att stanna på marken. Mina fobier då? Jo, dom lyder som föjler, utan speciell inbördes ordning:


1. Jag har sammetsfobi. Jag kan inte ta i materialet utan att rysa i hela kroppen. Min absolut värsta tanke är tanken att bita i sammet… Fyyyyy säger jag bara.

2. Jag har klaustrofobi. Inte bara den vanliga tanken på trånga utrymmen, utan tanken på att luften ska ta slut. Jag kan vara instängd i en katedral, nån gång tar ju luften slut, och då kvävs man. Hugaligen.

3. Jag har sjuttiotalsfobi. Jag tål inte denna tidsperiod helt enkelt, jag fick väl nog då eran varade långt in på åttiotalet under min barndom, med batik, grönbrunmurrighet, utsvängda jeans, näbbskor, rödvin, feminism och speedy Gonzales. Can´t take it.

4. Jag har en liten lätt vuxenfobi. Att vara FÖR vuxen och ha finmiddag med sherry till damerna och konjak till herrarna och mingla och byta recept för kvinnor och prata jakt för männen, och sen budget och pensionsparande och bingolotto och virkning och baka småkakor och stryka skjortor och hela den generaliserade vuxenbilden… Neeeeeeeeej..!


5. Jag är rädd för naturen. Kom igen. Allt kan hända, It´s the wild.

Jag har säkert fler, men det är vad jag kom på just nu. Hur är det med er? Några knäppa fobier? Eller helt ”vanliga”? Enlighten me!

Sammet, my worst nightmare..!

Ibland känns det som framtiden är ett gäng snoriga ungar som ringt på dörren precis när man gosat ner sig i soffan och i illasittande färdigsydda Halloweendräkter från Rusta sträcker fram kladdiga plastpåsar med ihopklibbade halvätna godisar och skriker ”BUS ELLER GODIS!”. Jag har inget godis hemma och vet att om jag ger dom lite torra russin så får jag likt förbannat neräggade fönster. Typ.

Men det är väl bara att bita ihop och le och tänka på nåt annat. Så jag gör det. Jag är glad att ungarna växer och är friska och faktiskt verkar både lyckliga och finurligt smarta. Jag är glad att lillaste syster kommit i hamn och är lycklig däruppe i lapphelvetet med sin Joel. Jag är glad att jag har fina vänner som jag inte för mitt liv kan förstå hur jag har förtjänat men som jag tacksamt och ibland med gråten i halsen för att dom är så bäst omger mig med så ofta som möjligt. Jag är glad för att min familj är trygg och rolig och faktiskt alltid finns där när jag behöver dom. Jag har tak över huvudet kläder på kroppen och ett jobb att gå till. Plus lite extra bonusar här och där, som jag ser som presenter från ovan, tackar förresten! Så nej, jag ska inte gnälla.

Det är bara när man vaknar sådär mellan tre och halvfyra på morgonen, och allt är becksvart och man känner sig ensammast i universum och allt som är mörkt ter sig mörkare och allt tungt blir tyngre. Ni vet hur det är. Jag tror det kallas för nattmara enligt folktron. Kan man ringa Anticimex tro..?

Vaknade till ett ännu snöigare Falun. Jag var sur redan innan – nu är det värre. JA jag vet att det är januari och vinter, men vad fan, det är inte okej! Som sagt, jag gillar Sverige, om man bortser från framförallt tre saker – vinter, tidigt vår och sen höst. Det är inte okej. När jag blir världshärskare blir det andra boliner, be sure of that.

Annars då, såhär på den mindre genomskinliga sidan? Jo tack, det knallar och går. Var och lunchade med en av mina absoluta favoritmänniskor i helaste världen igår, ack så vansinnigt trevfligt vi hade det. Nu har vi bokat in månadsträffar, det känns förträffligt. Favoritmänniskor ska man vara rädd om.

Annars står jag i vägskäl på olika ställen känns det som. Ska jag gå till höger eller till vänster? Svårt för en orienteringsförvirrad person som jag, som för mitt liv inte kunnat lära mig skilja på det där med just höger och vänster under hela min 33-åriga resa hur jag än har försökt. I nittionio fall av hundra säger jag fel. Svårt var ordet sa Bill. Svårt sa Bull.


I take the cue from
Certain people I know
I use the cue
And then I
Hand it on to you

And when I swing it
So, it catches his eye ...
(Weren't you there ?
- You'd have died !)

I trust the views of
Certain people I know
They look at Danger
And they
LAUGH THEIR HEADS OFF

Their clothes are Imitation
George the 23rd
(Don't you find this absurd ?)

I'd hate to be like
Certain people I know
They break their necks
And can't afford to
Get them fixed

Ah, they'd sacrifice all
Of their principles for
anything cashable
I do believe it's terrible

/ Morrissey

Jag är inte olycklig, det är inte det. Jag är bara på ett konstigt ställe i livet. Omvärdering, nya perspektiv, nya ögon, nya tankar. Nytt. Och ändå gammalt. En viktig insikt vanns i helgen. Den vårdas ömt och det känns som en viktig grej, värdefullt. Tack Högre makterna.



I am doll eyes
Doll mouth, doll legs
I am doll arms, big veins, dog bait
Yeah, they really want you, they really want you, they really do
Yeah, they really want you, they really want you, but I do too
I want to be the girl with the most cake
I love him so much it just turns to hate
I fake it so real, I am beyond fake
And someday, you will ache like I ache
Someday, you will ache like I ache

I am doll parts
Bad skin, doll heart
It stands for knife
For the rest of my life
Yeah, they really want you, they really want you, they really do
Yeah, they really want you, they really want you, but I do, too
I want to be the girl with the most cake
He only loves those things because he loves to see them break
I fake it so real, I am beyond fake
And someday, you will ache like I ache
Someday you will ache like I ache

/Hole

Alltid roligt att lära känna nya människor, och igår var inget undantag. Tack alla inblandade för en trevlig afton, speciellt till värdinnan Sara då såklart..!

Återinträde i internet-etern.
Tre…två…ett… Here I am.

Har inte varit så långt borta. Har pausat. Är som van att kunna och vilja dela med mig av det mesta av vad som pågår inne i skallen på mig, men nu är det stopp med det. Jag har fått lära mig att förändras. Kanske vuxit upp..? Jag vet inte. I alla fall. Från och med nu så blir det mindre genomskinligt härinne. På gott och ont.

Vad händer då, på det mindre genomskinliga planet i mitt liv..? Jag är fortfarande mamma till världens bästa barn och jobbar på dagarna och hatar snö och lyssnar på ohälsosamt mycket musik och pratar för mycket och är fortfarande för spontan men jobbar på den biten. Jag har gjort mitt livs första budgetkalkyl och kände mig extremt vuxen och jag har kommit på att den bästaste hårsprayen jag någonsin provat förmodligen är orsaken till att jag nyser och hostar på mornarna. Bummer.

Jag har det väldigt, väldigt bra på många fronter. På andra fronter är det rätt disigt och på andra fronter råder det full storm. Vissa dagar känner jag mig så gammal, så luttrad och så trött. Jag skulle kunna sova i en månad, och ändå vet jag att jag har så mycket framför mig som jag måste igenom. Som att jag står fyra steg upp i en slänt, med en superbrant backe framför mig och jag ser knappt krönet högst upp och jag är redan utmattad. Då tar jag barnen i famnen och blundar och håller dom tätt intill mig. Ända tills Mick protesterar och tycker att mamma är jobbig. Som tur är så är Molly av den kramigare sorten och stannar gärna i mammas famn en stund till. Välsignade ungar.

Okej Gud, såhär dan före dan. Jag är ju Grinchig och inte direkt nån julälskare, men nu har Du i Din Allsmäktighet chansen att omvända mig. Du vet vad jag önskar mig. Om jag får det, så lovar jag att bli tidernas största jultok. Jag ska börja julbaka i september. Jag ska samla tomtar. Jag ska lära mig julevangeliet utantill. Jag ska virka juldukar. Jag ska lägga in sill, göra julgodis och lära mig att uppskatta allt som hör julen till. Cross my heart.

Mitt blivande vardagsrum kommer att bli så vackert. Jag lovar. Bara jag får det jag önskar mig. Du vet vad det är. Du vet. Kom igen. Ett litet julmirakel till, hur svårt kan det vara…?

Äh jag vet inte. Har inget speciellt att säga, och ändå supermycketmycket. Inget jag kan dela med er, kära läsare, sådär jätteöppet on the internet. Mycket förändring på G i alla fall, mycket bra grejer, och en del sorgliga saker, men som ändå kommer att lösa sig till det bästa, om Gud vill som en klok människa ofta sa som tyvärr har fått vandra vidare.

Julen står för dörren, återigen en sak som kommer att gå bra om Gud vill. Jag är fortfarande Grinchig och ligger efter i planeringen, men har väl nån eftermiddag som jag ska försöka få ihop det på. Det brukar gå, och ska väl göra det nu också. Ska bli härligt att träffa folk jag storgillar i alla fall. Så nåt bra är det ju med julen också, även för en Grinch som jag.

Annars är jag mest bara otroligtjävlaskittacksam att jag har så fu*king great vänner.
OVÄRDERLIGA är vad ni är.

Jag hoppas att jag kan återgälda er en vacker dag.